Dag 14 nu på lchf och precis som igår natt hade jag några rutor mörk choklad med mig till jobb.

Jag försöker känna efter om jag har något "sockersug" kvar eller inte. Alla andra som kör lchf säger att det försvinner på några dagar. Jag håller med men ändå inte. Godiset i sig lockar inte om det bara ligger i hyllorna i affären, tidigare kunde jag köpa en påse cheese-doodles (stavning?), en påse polly, några hekto ferraribilar och två 0,5-liters cola och sen sitta hemma hela kvällen och när jag gick och la mig var allt slut. Inte bara nån gång i veckan utan tre, fyra kvällar varje vecka. Och sen kanske två nätter på jobb med nästan lika mycket skit. Även om jag kunde hålla mig ifrån godiset så är det colan som är värst. Det är jag fortfarande sugen på speciellt när jag röker (ska också slutas med men tänkte att jag tar en sak i taget), cola och cigg det är fan helt underbart! ...och båda är också livsfarliga för hälsan.

Men i alla fall. Förutom colan-till-ciggen-saknaden så är det nog mest mys-känslan jag saknar nu. För rent fysiskt så tror jag sockret har börjat släppa greppet. Men den känslan när det är storm ute, ner till filmbutiken med sambon, välja en film, samla på sig lite gott i alla former och sedan komma hem och bara slappa med något sött resten av kvällen, den känslan. Man är ju så programmerad sedan alla år att man ska ha "fredagsmys" eller "lördagsgodis" och på många dieter så funkar det, "förbjud inget bara ät mindre mängd av det". Tyvärr så funkar det inte så för mig. När jag väl börjar så kan det rulla iväg alldeles för långt. Tidigare diet försök har i princip alltid ruinerats av att man ska "belöna" sig själv efter en duktig vecka eller två och så får man en "ätardag". En dag blir två dagar blir tre dagar och vips - så är man tillbaks där man började.

Det är egentligen ganska korkat. "Belöna" sig med något som inte är naturligt och som hela kroppen hamnar i obalans av (socker). Det bara bevisar hur beroendeframkallande det är. Men i lchf, speciellt striktare versionen när man behöver gå ner mycket i vikt så accepteras varken kolhydrater eller socker(sak samma). Belöningen blir desto större, man går ner i vikt, mår bättre, slipper matberoendet, slipper sockersuget. Vilken frisk människa som helst skulle välja det senare. Eftersom jag fortfarande på någon nivå tycker att jag förtjänar en "belöning" efter två tuffa veckor bevisar det att jag uppenbarligen inte är helt fri från begäret ännu, men definitivt är på god väg.